...
Vet inte vad jag vill få ut av det här längre...
Jag har aldrig kännt såhär, känslan är så overklig. Och om du ändå kunde förstå, för det gör du inte. Du är inte ens i närheten av att förstå, det är ingen. Inte ens jag själv, hur kunde allt gå så fel? Jag behöver någon som dig, på den korta tiden som var fick du mig att se på saker på ett sätt som jag aldrig gjort förut, ett bättre sätt.
Jag vägrar släppa dig, och jag vägrar att acceptera att du inte är min.Jag har inte råd med att förlora dig, du är för fin. Du är äkta på ett sånt vis som ingen jag jämföra sig själv med. Jag har alltid trott att jag varit kär på riktigt, men nu vet jag att jag inte var det. För dem här känslorna för dig är starkare än vad som helst. Det tar allt!
Jag är skrämd av mig själv, min reaktion på saker. Jag känner inte igen mig själv. Jag får rysningar i kroppen och illamåenden som jag inte förstår mig på när jag tänker på allt.
Vad det beror på vet jag inte.
Jag är så olycklig utan dig, jag behöver din närhet, jag behöver dina armar som omfamnar mig. Jag behöver blicken som du ser på mig, jag behöver dina ord, jag behöver din röst. Jag behöver allt som har med dig att göra! Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på dig hela tiden. Jag önskar mig ingenting annat än dig. Du kan göra mig lycklig på riktigt, du kan göra mina drömmar till verklighet. Bokstavlingen.
Jag tänker inte ge upp hoppet, för jag tänker inte kasta bort något sånt här. Men ibland får jag känslan av att jag redan har gjort det, med tanke på misstagen jag gjort omedvetet. Och det tar dö på mig! Ångesten bara växer och växer inuti mig. Jag trodde jag hade allt under kontroll mellan oss, men som vanligt väntade slaget bakom hörnet, och det blev slutet på ’’oss’’.
Varje morgon vaknar jag med ett leende på läpparna, för varje natt drömmer jag om att vi blir ett. Men några sekunder senare inser jag att det var en dröm och mitt hjärta blir krossat på nytt, Men den känslan som får mig att le på morgonen vill jag ha hela tiden. Jag vill aldrig att den känslan ska försvinna!
Du tror mig inte, och du säger att det ändå inte spelar någon roll. Men det spelar stor roll. Allt det här spelar roll, i alla fall för mig.
Men du har gjort mycket saker värre, du har hällt salt i såren. Om det är för att du är arg över mitt stora misstag eller om du bara tycker om att göra det värre för mig har jag ingenaning om. Och du har visat sidor av dig själv som jag verkligen inte trodde fanns. Och det gör mig så ledsen, jag har litat och trott på dig. Jag gör det fortfarande fast inte på samma sätt som tidigare, du har fått mig att tvivla på vem du egentligen är. Och det trodde jag aldrig att jag skulle behöva göra.
Jag måste säga att du gör mig så förvirrad, du ger mig olika signaler gång på gång. Och jag vet varken ut eller in med dig. Jag vet inte vad jag ska göra, du skulle säga glömma, men jag vägrar. Jag kommer hålla mig borta från dig tills du tar kontakt med mig, för så illa kommer jag inte göra mig själv att låta mig bli slagen när jag ligger ner,
Det kan inte bli värre, när man väl lärt känna dig vill man inte vara utan dig, i alla fall jag. Men det är just det jag är, utan dig. Det här är inte verklighet,för det är så det känns. Det känns som att jag lever i en osynlig bubbla fulla av dig och sorg, men du är på utsidan av bubblan och jag kan inte nå dig. Du hör mig inte eller ser mig. Exakt så känns det.
Jag undrar hur saker kommer se ut om några månader, om det är samma eller värre eller kanske bättre. Jag önskar jag kunde spola tiden och se efter vad jag har att vänta mig. Men jag kan inte spola tiden. Så jag får hålla ut och bara se vad som händer, för jag har inget annat val. Jag vill ha dig jag blir galen utan dig, om jag inte radan har blivit det. Du förstår ingenting, du förstår inte hur mycket du påvärkar mig egentligen. Du kanske tror att du förstår, med du är så långt ifrån man kan vara. Du får mig att känna mig hel på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Och jag kommer aldrig kunna sluta känna en sån här olycka utan dig. Så länge inte du blir min. Jag kan bara lära mig att leve med det, och vara glad att jag vet att du finns på riktigt. Jag vet inte vad den här texten kan göra som gör saker kanske bättre. Men kanske någon gång läser du det här och fattar allt och tror mig. För grejen är och den riktiga sanningen i allt är att..jag älskar dig och jag är djupt ledsen över allt.